You are currently browsing the daily archive for oktober 14th, 2008.
Jag frågade Mlle om man kunde dumpa någon som nyss varit med om en krock. Hon sa ja, och tycker att det till och med kunde vara bra att klumpa ihop alla negativa känslor. Jag själv är fortfarande tveksam om huruvida det skulle vara det bästa sättet, men hur som helst så måste det bli så ikväll.
Om 15 minuter ska jag åka och göra slut. Problem: C skjutsar just nu the Woman of His Life – hans mamma – till ett flyg som ska ta henne till Ungern i tre veckor. Han kommer var nere redan som det är. C ringde för en halvtimme sedan och undrade om jag skulle ta med mig lite extra saker nu när han ska vara hemma varje dag i tre veckor (till skillnad från tidigare, då han alltid varit hos sin mamma två till fyra dagar i veckan). Han tror att nu kommer jag också ska finnas här så han kan glömma att hans mamma inte finns där. Och så kommer jag och gör slut!
*Suckar*. Jag har ingen aning om hur det här kommer att gå. *Håller tummarna*.
Nu måste jag i vilket fall som helst börja klä på mig.
À plus tard…
Jag har alltid tyckt att ju närmare naturen saker och ting är, ju bättre är det. Det gäller mat, det gäller och det gäller män.
A gav mig en dildo i julklapp och jag har fortfarande inte – trots upprepade tester och försök – insett vitsen med den. Naturligtvis har den sina stunder, men det är inte alls samma sak. Han säger att han gav den för mig att ha som substitut för honom när han inte är där (det vill säga 98% av gångerna jag har sådana behov). Men det finns inget ju substitut för män precis lika lite som jag tycker tofu är ett godtyckligt alternativ för kyckling (och jag är vegetarian!).
Vidare klagar A på att inte säljs någon motsvarighet till dildos för män på apoteket. Själv skulle det inte falla mig in att köpa något sådant, just för att de inte har den mänskliga faktorn som är så viktigt. I alla fall för mig.
I en insändare till veckans lokaltidning kan man nu läsa den sörja någon Berörd (med största sannolikhet en änka med 10 katter själv) har skrivit om de stackars övergivna kissekatterna. I år igen. Tänka sig att det skulle vara synd om de stackars sommarkatterna som överges i år också.
Ja, det är synd om katterna om får lida för att oansvariga föräldrar skaffar sina barn en levande leksak bara för att få tyst på dem fastän de vet att de inte kommer kunna ta hand om den sedan till hösten. Jag är inte helt känslokall – jag tycker faktiskt helt ärligt att det är förjävligt att man gör så med levande varelser. Men grejen är att det här knappast är något nytt problem – sommarkatter har alltid funnits och behövt frysa/svälta ihjäl. Varför? För att Gud har ett konstigt sinne för humor.
Det jag stör mig på är att vi år efter år ska behöva läsa om de stackars djuren som lämnas, ”förökar sig okontrollerat, får för lite mat” och blir uttrokade. (Och inte nog med det – i år ska vi behöva skänka en tår åt de stackars ”unga kvinnor i 20-årsåldern” med Eldsjälar som jobbar helt ideellt och går miste om livet för att de måste sitta och gira fällor ute på nätterna.”) Som sagt, det är synd om dem, men kommunerna har viktigare saker att lägga pengar på än att kastrera och id-märka katter. Inse faktum.
Idag ska det ske. Idag ska jag göra det. Idag måste det bli.
Jag fattar inte varför jag skjuter upp saker för. Det här med att avsluta mitt och Cs förhållande har verkligen dragit ut på tiden – som allt annat i mitt liv. Men nu går det inte att skjuta upp längre, för imorgon ska vi inte träffas och i övermorgon (torsdag) ska A komma. Det måste bli ikväll. Del av en kaka.
Other news: jag ska på ännu en arbetsintervju idag klockan tre. Får se hur det går. Hoppet är det sista som lämnar människan.
Vackert väder idag. Visst är det då man gör saker, en vacker dag?
