Vi träffades på bloggen och la genast märke till vårt gemensamma behov av att få skriva av oss. Vi började maila, långa ivriga mail, nån gång i veckan den sommaren för två år sedan då jag var au pair i Frankrike. Jag blev sedan skrämd av hans uppenbara intresse för mig och bröt kontakten med honom i över ett år. Jag tog upp det igen efter ett år och sedan dess har vi som sagt mailat, eller nu de senaste månaderna, ringt varandra i princip varje dag.

Måndagar är de dagar då jag äntligen får ta kontakt med A efter en två dagar lång dvala. Vi brukade maila, men sedan han kom tillbaka från semestern har jag bestämt att vi inte ska ses något mer och helst inte ha någon annan kontakt heller innan han och hans fru har bestämt sig för att skiljas.

Vår kontakt brukade vara daglig, de allra flesta dagar satt vi i minst en timme ett par gånger om dagen och konverserade om allt mellan himmel och jord. Nu, efter att As fru kom på honom i slutet av sommaren (A glömde logga ut från sitt mailkonto), har vår kontakt reducerats till, i bästa fall, någon timmes telefonerande på arbetstid under veckodagarna.

Men nu är det som sagt äntligen måndag och jag kan ringa A utan att få hjärtklappningar av risken att hans fru skulle svara. Jag älskar måndagar!

Annonser