I en insändare till veckans lokaltidning kan man nu läsa den sörja någon Berörd (med största sannolikhet en änka med 10 katter själv) har skrivit om de stackars övergivna kissekatterna. I år igen. Tänka sig att det skulle vara synd om de stackars sommarkatterna som överges i år också.

Ja, det är synd om katterna om får lida för att oansvariga föräldrar skaffar sina barn en levande leksak bara för att få tyst på dem fastän de vet att de inte kommer kunna ta hand om den sedan till hösten. Jag är inte helt känslokall – jag tycker faktiskt helt ärligt att det är förjävligt att man gör så med levande varelser. Men grejen är att det här knappast är något nytt problem – sommarkatter har alltid funnits och behövt frysa/svälta ihjäl. Varför? För att Gud har ett konstigt sinne för humor.

Det jag stör mig på är att vi år efter år ska behöva läsa om de stackars djuren som lämnas, ”förökar sig okontrollerat, får för lite mat” och blir uttrokade. (Och inte nog med det – i år ska vi behöva skänka en tår åt de stackars ”unga kvinnor i 20-årsåldern” med Eldsjälar som jobbar helt ideellt och går miste om livet för att de måste sitta och gira fällor ute på nätterna.”) Som sagt, det är synd om dem, men kommunerna har viktigare saker att lägga pengar på än att kastrera och id-märka katter. Inse faktum.

Annonser