Jag och C har smsat om huruvida jag ska komma över hos honom eller inte under kvällen. Mlle protesterade vilt när jag rådfrågade henne, jag själv är kluven och C tycker att det är det enda sunda.

Jag vill, för jag saknar honom. Jag vill inte, för det gör liksom ingenting bättre.

Jag sa att jag skulle komma på två villkor: 1) att jag kom som kompis 2) att han inte skulle försöka övertyga mig om att ändra mig. Han svarade inte = massa varningsklockor. Jag lät bli, han sa ”ok” och det gör ont.

Jag vill inte tänka något mer på det här nu. Vill bara glömma just nu för att sedan, en vacker dag, komma ihåg det som var bra utan att det svider.

Annonser