Det finns få saker jag kan tänka mig som är mer bekräftande än att bli anförtrodd någonting som ingen annan vet om. Jag älskar hemlisar. De är mer eller mindre som en drog för mig.

Ja, det är lite tjejigt, jag vet, men till skillnad från de flesta andra tjejer får jag ingenting utav att sprida vidare hemlisar – snarare tvärt om. Jag vill så gärna få höra andras hemligheter, but that’s it. Jag kan berätta mina egna hemlisar till någon utvald, men aldrig någon annans.

Jag tror att det började med det faktum att folk i min närhet alltid har velat prata av sig hos mig, något som jag gärna ställer upp på. Jag är jättebra på att lyssna på vad de har att säga, men jag är urusel på att SJÄLV säga något tröstande/uppmuntrande till svar. Jag jobbar på den biten.
Hur som helst har det där med hemlisar alltid varit något jag fascineras av.

Annonser