Jag hatar den där truddelutten om otroliga Indien, och ändå har jag nynnat på den hela dagen. Min ursäkt är att jag gick upp straxt efter fyra i morse och därför inte riktigt är vid mina sinnens fulla bruk. Och anledningen till det i sin tur?

Mamma och Herrn bestämde sig hux flux igår kväll att vi skulle på en sista-minuten-resa till Indien, men för att göra det behöver man visa. För att få visa måste man ha ett pass som är giltigt i minst sex månader, men då mitt bara gäller i fem månader och 20 dagar behövde jag vallfärda till närmaste flygplats tillräckligt tidigt för att ha marginal nog att hinna tillbaka till stan för att kunna vara på Indiska ambassaden klockan 9 och ansöka om visat.

Seriously, mamma och Herrns impulsköp börjar bli löjliga. För ett år sen var en bil. I våras var det en båt (som senare i somras skulle säljas igen). Dessemellan har det på allvar talats om att flytta till Italien, skaffa sommarhus på riviäran och köpa en segelbåt i Grekland. Nu är det alltså en resa till Indien.

Det känns vårdslöst. Det är en grej att på impuls köpa två chokladkakor för priset av en, en annan att hosta upp nånstans mellan 12 och 16 tusen kronor för en resa för fyra på åtta dagar.

Jag får lov att tala förnuft med mamma en annan gång, nu måste jag packa och sova; ska ju upp klockan tre imorgon bittida!

Annonser