Egentligen borde det vara omöjligt för mig att skriva det är inlägget då det är tänkt att manfolken ska försvinna ur en tjejs liv så fort hon skaffat pojkvän. Speciellt om majoriteten av ens läsare råkar vara nämnd pojkväns fans.

Men männen finns där. I alla fall två av dem.

A mailar jag fortfarande med. Han erkände igår för sin fru att anledningen till att han varit så deppig på sista tiden är för att kvinnan han är kär i träffat någon annan. Det som är mest spännande med det är att Fru A älskar honom så pass mycket ändå att hon tycker att de ska glömma det tråkiga som varit och gå vidare – efter att hon fick skrika av sig sin frustration på honom en stund först förstås. A vet fortfarande inte vad han vill själv.

C skrev jag till slut ett mail till angående hans sms (se inlägget) där jag försökte förklara för honom att det man behöver mer än kärlek, vad än Beatles säger. Det var naturligtvis inte populärt; han skickade ett korthugget svar där han illustrerade att han fortfarande inte förstod varför hans kärlek till mig inte spelade någon roll. Jag trodde då att han hatade mig tills nyss då han skickade följande sms:

Hoppas du har de bra! Jag håller på o diskar, min utsikt påminner mig jämt om ditt vackra leendet som alltid lös upp min vardag! Hoppas den lyser fortfarande!

Ärligt talat vill jag hellre tro att han hatar mig än att han går runt och hoppas i smyg på att jag kanske kommer ändra på mig om han bara lyckas skicka tillräckligt många smördrypande sms.

Hur får man ex att gå vidare? Ignorerar man dem? Är man bitchig? Blir man kompis med dem istället?

Annonser