Jag gör alltid allt i sista minuten. Tyvärr. Jag får skylla på mamma, hon är likadan när det gäller allt (utom just presenter av olika slag).

Så idag, lagom till det att folk precis kommit från sista dagen på jobbet kring 17-18-tiden, åkte mamma, syrrorna och jag för att handla julmaten. Proppfullt. Vi hittade knappt en parkeringsplats, och vi handlade ändå på ICA Maxi.
Jag hade mått halvbra under dagen, så jag orkade inte komma iväg tidigare eller ens hitta på min egen julmiddag (det blir mycket knöligare om man är vegetarian). Det blev till att improvisera.

Lämnade sedan resten åt sitt öde när de stod i kassan, och gick till köpcentret för att införskaffa allas julklappar då jag hittills bara köpt en ynka. Gick till BR först för att köpa lillsyrrans present. Naturligtvis står det inte hur mycket sällskapsspelet kostar, men jag ställer mig i den långa kön ändå.
Kallas till slut fram med orden ”Nu kör vi!”.
Snabbt ska det gå! Fram med spelet, scanna spelet, scanna tillgodokvittot och sedan väntar han ett tag.
”Det är 199,50” säger han.
”Jaha?”, säger jag.
”Ja?!”, säger han och ser ut som om han pratar med en väldigt uppkäftig och illasinnad treåring vars mål i livet är att sakta ner honom.
”Men det där kvittot är ju för 199,50, jag förstår inte…”, hinner jag säga innan
”Ja, men det behövs ju mer!”.
”Jaha, hur mycket då?” säger jag och undrar varför han inte sagt det tidigare.
”Det kostar 399” säger han.
Fine. Jag ger honom det som saknas och går därifrån och hör ”Nu kör vi!” i bakgrunden.

Har precis slagit in presenten med lack (svårare än man tror, visar det sig). 400 kr för en present har jag egentligen inte råd med, så det fick bli till att dela. Fint blev det i vilket fall som helst.

Paket

Tillbehör

För övrigt är jag helt övertygad om att Elias i BRs kassa #2 är orsaken till all julstress. Kännetecken för er som vill undvika Elias: ”hudknapp” på vänster sida av pannan.

God jul!

Annonser