Piaf, syrrans pojkvän, känner något han inte borde för mig. Om det är lust eller kärlek vet jag inte, men i vilket fall som helst är det inte alls bra.
Han vill vara för kramig och fysisk med mig för att jag ska vara bekväm med det, så jag tar avstånd från honom, vilket gör honom ännu kramigare.

Bakgrund: för ett och ett halvt år sedan var han nära på att vara otrogen mot min syster med mig. Jag skällde ut honom och under de närmaste månaderna höll han sig undan mig, vilket jag kände mig väldigt tacksam för då jag fortfarande inte hade förlåtit mig själv eller honom.
Då jag träffade A var han mer ”broderlig” och när jag träffade C och rum237 var jag borta så ofta att vi knappt träffade varandra.

Nu, när är jag singel och hemma, har det där kramiga börjat igen. Jag borde säga till honom, men istället fräser jag till och går därifrån av rädsla att dra upp allt det gamla igen, att behöva ta itu med vad han nu känner för mig.

Annonser