Jag är glad. Glad för att jag får känna mig duktig, göra någonting, vara behövd. Idag har jag skjutsat lillsyrran till hennes nya skola, jobbat, fått mitt första dricks (nio kronor), stressat hem bara för att springa ut igen och hämtat hem lillsyrran och slutligen plockat med diskmaskinen.

Det är möjligt att detta kanske inte är världens största ansvar, men det är tillräckligt för att vara en konstrast till den meningslöshet jag till och från levde i under ett halvår. Det är också möjligt att nyhetens behag snart kommer att förtvina med tiden, men idag är jag

Annonser