Om jag bara får klaga på saker kan jag stå ut med nästan vad som helst. Alltså:

Jag är öm i min högra stora bröstmuskel, eller diskmuskeln som jag döpte den till innan jag kunde slå upp vad den hette. Anledningen är förstås att jag inte har diskat, hackat saker eller på annat sätt tränat muskeln så mycket och intensivt som jag gör nu.

Imorgon ska jag genomlida en middag med 16 av min pappas närmaste släktingar för att fira min farmors 75-årsdag som var i söndags. Hemska saker med det: 1) jag har inte träffat dom flesta på tre år 2) pappa bad mig komma två timmar tidigare så att jag kunde hjälpa till innan 3) Piaf kommer vara där. Jag funderar allvarligt på att fakea den influensa jag hade förra veckan.

Jag klagar inte, bara poängterar att jag tycks omges av ungrare. Så fort den ena försvinner kommer en ny in i mitt liv på ett eller annat sätt. LL är ungrare. C är ungrare. Min chef är ungrare. Synd att mamma aldrig lät mig lära mig ungerska när jag var liten.

Annonser