Tillbringade min lediga dag idag hemma hos farmor på syjunta. Tog med mig en kasse kläder jag skulle vilja förändra på något sätt, majoriteten skulle sys in.

Det var trevligt, men inte lika bekvämt som första gången vi åt middag för någon vecka sedan; vi har liksom fått slut på samtalsämnen. Förutom ett, som vi snubblade inpå under middagen – min döde farfars bästa kompis – As pappa. Den kopplingen har jag vetat om ganska länge nu (farmor vet ju naturligtvis inte om den då ingen förutom mamma, syrrorna och Piaf ens vet att A existerar), men det var väldigt intressant att få höra hennes bild. Det blev helt plötsligt väldigt svårt att inte le upp förbi öronen, men jag tror jag tonade ner min demonstration av uppenbart intresse tillräckligt mycket för att hon skulle tro att jag bara tyckte om samtalsämnet då As pappa var något av en kändis före min tid.

Kalla denna förbindelse för öde eller slump, i vilket fall var det fascinerande att höra en mer komplett bild av historien om min farfars och As pappas vänskap än det jag fått klistra ihop själv av det mamma och A har berättat. Tyvärr behövde jag som sagt vara återhållsam med min entusiasm av naturliga skäl, men en dag kanske jag kan fråga mer öppen, vem vet?

Annonser