You are currently browsing the category archive for the ‘Vardag’ category.

Har de senaste dagarna haft ett ovanligt starkt sug efter potatis.
Håller på att få tillbaka de kilon jag tappade under min sjukhusvistelse. Och det kommer bli värre – har börjat med de förhatliga nuvaringarna igen.

(För de som inte är tillräckligt nyfikna för att fråga, men observanta nog att se att jag använt ett konstigt ord som titel: ”krumpli” är vardagsordet för potatis på ungerska, som jag försöker lära mig nu. Det är riktigt så man ser något knubbigt litet framför sig, som en rumpnisse ungefär.)

Jobbade första dagen sedan operationen idag. Behövde sätta mig ner efter att ha stått upp i tre timmar, men jag är ändå nöjd med dagen :)

Chefen var som förväntat. Han sa något om att jag var blekare men att jag gått ner i vikt och att det inte kom något ont utan något gott. Kommenterade också min frisyr och hur det ”verkligen attraherade” honom. Seriöst.

Jag nämnde C som han hållit tummarna för då han också är ungrare. Trodde det skulle göra chefen mindre pushig, men han sa att ”vissa ungrare har tur” och något om att om han bara var 20 år yngre skulle inte C ha någon chans. Right.

Ny taktik: undvika ämnet helt med chefen.

För att ingen om någon vecka eller så ska undra varför miljön plötsligt gått åt pipan så vill jag förvarna om att jag tänker låta bli att vara vegetarian i en till två veckor för att få upp mitt blodvärde (som nu ligger på 80 men som hos mig bör vara kring 120-125).

Anledningarna till att jag är vegetarian överhuvudtaget är två: miljön och min egen hälsa. I en till två veckor kommer som sagt det första få lida för det andra. Så ja, jag bryter mot principer, men bara lite och tillfälligt.

Hittills har jag bara ätit Hemköps leverpastej med gurkbitar (det enda järnrika från djurvärlden som finns hemma) och det var äckligt. Smaken kan jag stå ut med (jag har trots allt ätit sjukhusmat i fem dagar), men det gör mig lite illamående. Funderar starkt på att be mamma köpa en julskinka.

Vid middagsbordet:
Jag – Jag har jätteont i magen.

Mamma – Vad skulle ni säga om jag skulle tvinga er att äta upp det här? (Syftar på en billig 1-litersburk hallonsylt)
Lillsyrran – Jag skulle nog spy.

Mamma – Ehum… det här kanske inte var rätt ämne?

Inspirationstorka har lett till bristen på inlägg på den här bloggen, som jag är övertygad om att hela en person har lagt märke till. Det mest drastiska som hänt mig på ett tag är bara tjejiga, så för er som verkligen inte har något för er: fortsätt läs.

Jag fick en kopparsprial insatt igår. Inte alls kul – det gjorde jävligt ont och jag kände mig frustrerad och hjälplös. Har fortfarande ont sedan dess, men bara lite av och till, inte mer än mensvärk.
Värre var det i onsdags, då det först var tänkt att tanterna på ungdomsmottagningen skulle sätta in den. Dels hade jag glömt rådet de givit mig om att ta en Ipren en timme innan och dels misslyckades de två gånger i rad innan jag gav upp för att det gjorde så djävulskt ont utan någon form av ”bedövning”.

I tisdags plockade pappa upp mig efter jobbet för att ”det inte fanns något folk på jobbet”, vilket resulterade till att han köpte bok #3 och 4 i Twilight-serien åt mig av min f.d. klasskompis dom jobbar där (fick personalrabbat – fett nice!). Lite awkward, men jag lyckades ändå få till en date med honom imorgon vid lunch, får se hur det går.

Pappa droppade nyss av mig efter en kväll med mig som kostade honom lite över 700 spänn för att han är som han är.
Middag (pasta + citronglass) och bio (Benjamin Button).

Han sa att han älskar mig innan jag klev ur bilen.
Jag sa att jag älskar honom också.

Idag fortsätter chefen med flörtandet. Det kan nu omöjligen misstolkas som något annat. I lördags var det i alla fall lite subtilt.
Då pratade vi om ungerska, mitt språkintresse och lite om C. Han undrade om jag inte ville lära mig några snuskiga fraser på ungerska, var på jag svarade något undvikande som han tolkade som ett ja. Han skrev ner dom och sa att jag kunde få öva på honom, spela lite teater när ingen annan var där (för det här är väldigt hysh-pysh, nämligen), tills det att jag skaffat en till ungersk älskare som jag faktiskt kan använda de här fraserna på.
Jag frågade lite senare den dagen om han var gift, varpå han svarade att han varit skild sedan ’87 men att han har haft oseriösa förhållanden med gifta kvinnor och mycket yngre tjejer. Efter det kom den andra tjejen som jobbar där, så han kunde inte säga så mycket mer antar jag.

Idag var det snäppet värre. Han började med att fråga om jag hade lärt mig något av det han skrivit upp på lappen och var den här lappen nu befann sig, livrädd att någon skulle se den/att jag hade anmält ”gubbjäveln till polisen”. Jag sa att nej, jag har inte pluggat någon ungerska men att jag heller inte gjort några polisanmälningar om så triviala saker.
Han frågade då om jag inte ville veta hur man säger något mer, men då jag misstänkte vad ”något mer” skulle innefatta svarade jag åter något allmänt om att jag var intresserad av allt ifrån det man säger till barn till sånt man säger till gamlingar. Han svarar något om att han tänker prata med mig som man pratar med en kvinna, inte ett barn.

Senare frågar han hur det går med A, var och när vi träffas, och han drar slutsatsen att jag skulle behöva en kk här i stan också. Jag säger något undvikande i stil med ”kanske det kanske”, men han insisterar och föreslår att jag ska lägga ut en annons på nätet om att jag söker någon bara för sex. Jag försöker förklara att det kanske skulle vara en bra idé för en kille då han max skulle få tio svar, men att jag som tjej skulle bli mailbombad om jag skrev något sånt. Han säger lite i förbifarten att han skulle vara en av de svarande.
Under dagen har han också skickat menande blickar över glasögonen då hans mod begränsats av att det kommit en till tjej dit för att jobba.

Vad gör man? Jag kan inte vara ohyfsad och rakt ut säga att det är för mycket, det skulle kräva stake jag inte har och ett jobb jag inte har råd att förlora.

Jag har ätit alldeles för mycket gott idag. Det är nästan så att jag rullar åt sidan nu när jag ligger på mage i sängen och skriver det här.

Allvarligt talat, min matdagbok, om jag nu skulle föra en sådan, skulle inte se bra ut idag. Rester från igår till frukost vid nio, ett glas juice och en pralin på jobbet mellan tio och tre, en macka vid halv fyra, en halv mindre god semla jag lovat att inte äta som snack vid fyra, rester från igår till middag igen vid halv sju, tre söta pannkakor med grillad banan (gudomligt!) till efterrätt vid halv åtta, en apelsin nu vid tolvslaget.

Imorgon måste bli en bättre dag. Barnkalas för Lill-Lina till trots.

Large Wedding
(Bild: Fentastic)

Fan också. Chefen flörtar med mig. Inte bra alls. Vad gör man nu? Utan att riskera jobbet, alltså.

En avsevärd nackdel med att inte ha några lustdämpande hormoner i form av preventivmedel när man närmar sig ägglossning är att starka känslor helt plötsligt hyses för fler personer än vad som är lämpligt. Å andra sidan uppenbarar sig förr eller senare anledningen till varför man inte alltid känt lika dant tidigare.
Exempelvis chattade jag ikväll med C första gången på väldigt länge och vi kom in på ämnet massage och hur jag som står upp hela dagarna skulle uppskatta en sådan och hur han som… ensam man i behov av sällskap, antar jag, väldigt gärna skulle vilja ge mig en. Jag vaknade ur min alltför långa dvala först när han låtsas inte förstå varför det skulle vara opassade om han körde hit och hämtade mig mitt i natten med den enda syftet att ge mig en massage.

Så innan jag tappar huvudet igen och börjar läsa om fler mail från vädjande män går jag och lägger mig.