You are currently browsing the tag archive for the ‘föräldrar’ tag.

Smekmånaden med pappa är över. Han ringde i morse för att prata med mamma om att hon ska se till att jag göra en utredning om varför det gick som det gick. Det här borde inte förvåna mig det minsta, det är precis sånt här som pappa gör. Men trots det har jag fortfarande svårt att få upp hakan från golvet.

Inte nog med att alla jag är släkt med nu vet en hel del mer om mitt privatliv än jag någonsin skulle kunna föreställa mig i mina värsta mardrömmar; nu vill han, för att använda hans uttryck, titta ännu längre in under täcket.

Han vill veta när jag slutade med p-pillerna, när jag satte in spiralen, när jag hade min första dag av mens och när jag haft sex dom senaste veckorna. Hur fan tänker man när man ber sin dotter man inte träffat på tre år om en skriftlig rapport med sånt data när man tidigare gjort sitt bästa för att låtsas som om man kom med storken?

Jag ska passa Lill-Lina ikväll. Regeringen kommer och hämtar mig om 15-45 minuter. Jag ska sova över där igen. Jag kommer få höra hans avsikt att fullständigt dränka sin egen näsa värre än farmor måste ha gjort för att han fortfarande ska hata henne efter dom 15 år det gått sedan skilsmässan med mamma sen vid frukosten imorgon bitti. Jag kommer behöva ringa mamma om skjuts för att jag inte kommer kunna hålla mig utan tala om för honom hur absurt hans önskan är. Frågan är bara om han kommer inse att det inte är värt ytterligare tre års uppehåll eller inte.

Annonser

Jag äger på ursäker. Dåliga, visserligen, men jag är grymt bra på att hitta på och använda dessa lifesavers. Hemligheten med ursäkter är att de måste innehålla ett visst mått av sanning om de ska gå hem; speciellt om du säger dem till någon som känner dig. Tyvärr får jag bara tillfälle att använda dem på mamma och mig själv; resten av jordens befolkning skiter fullständigt i vad jag gör av någon anledning…

Ursäkter till mamma:
Ta det faktum att jag tillbringat all min tid – minus tre timmar igår då jag mellanlandade hemma för att hämta nya kläder – hos rum237 sedan jag kom tillbaka från Indien. Hur förklarar man det om man vill vara sedvanligt reserverad när det gäller att dela med sig av skvaller om ens kärleksliv till nyfikna föräldrar?
Ursäkt nr 1 (sann): Det tar 1 timme och 1 minut att resa kommunalt till människan! Lägg sedan på totalt 25 minuters promenad för att ta sig till/från stationerna.
Ursäkt nr 2 (delvis sann): Vi är mitt uppe i att renovera hans kök och vill inte avbryta något innan det är färdigt. (Egentligen är min ”assistans” mer av ett moraiskt stöd i bästa fall, men troligen utgör min närvaro där mer ett hinder för processens fortgång än något annat.)

Ursäkter till mig själv:
Hur låter man sig själv som arbetslös få låta bli att söka jobb sedan vi reste till Indien (d.v.s. totalt 16 dagar)?
Ursäkt nr 1 (delvis sann): Jag har inte alla nödvändiga dokument här för att ansöka om jobb. (Sant, men det går att maila över saker om man skulle känna för det.)
Ursäkt nr 2 (troligen sann): Ingen har anställt mig hittills, varför skulle de göra det nu helt plötsligt? (Det vet man inte förrän man har försökt!)
Ursäkt nr 3 (sann): Jag har varit arbetslös i över fyra till sex månader (beroende på hur man räknar). Vad gör två veckor arbetslöshet mer eller mindre för skillnad?

Hur som helst, idag! ska jag söka jobb. Promise.
Och kanske berätta att rum237 är lite allvarligare än vad jag tidigare gett sken av… om tillfälle ges.