You are currently browsing the tag archive for the ‘princip’ tag.

För att ingen om någon vecka eller så ska undra varför miljön plötsligt gått åt pipan så vill jag förvarna om att jag tänker låta bli att vara vegetarian i en till två veckor för att få upp mitt blodvärde (som nu ligger på 80 men som hos mig bör vara kring 120-125).

Anledningarna till att jag är vegetarian överhuvudtaget är två: miljön och min egen hälsa. I en till två veckor kommer som sagt det första få lida för det andra. Så ja, jag bryter mot principer, men bara lite och tillfälligt.

Hittills har jag bara ätit Hemköps leverpastej med gurkbitar (det enda järnrika från djurvärlden som finns hemma) och det var äckligt. Smaken kan jag stå ut med (jag har trots allt ätit sjukhusmat i fem dagar), men det gör mig lite illamående. Funderar starkt på att be mamma köpa en julskinka.

Jag bestämde mig för ett tag sedan av princip att inte skriva om rum237 av den enkla anledningen att jag skulle känna att jag hängde ut honom. Det är en grej att skriva om personer som ingen vet något om i alla fall (vem vet, de kanske bara finns i min fantasi?), en helt annan att skriva om någon som med ett klick går att kolla upp vem det är.

Logisk princip, tycker jag. I teorin. Nu bor jag mer eller mindre hos människan, så mitt vardag är ganska begränsad till det som händer innanför dessa väggar, vilket i praktiken betyder att 99% av det jag skulle kunna skriva om handlar just om någonting som händer innanför dessa väggar. (Notera att detta var tänkt att vara en dagboksblogg då den skapades. Följaktligen räknar jag bara in dagboksmaterial i de 99 procenten.)

Så, hur gör man då när man har förbjudit sig själv att skriva om det enda man kan skriva om?

Alternativ 1: Man bestämmer sig för att ändra genre på bloggen
Alternativ 2: Man kommer över sig själv* och sina priciper och börjar blogga om ”riktiga” personer trots allt.
Alternativ 3: … hum… you tell me! Förslag/rekommendationer välkomnas!

Just nu lutar det åt alternativ #2. Får väl mjukstarta och skriva något om lamt om hur överdrivet många kuddar rum237 har – och aktivt använder – i sin säng.

Gonatt!

* Ursäkta svengelskan! Min ursäkt är att klockan faktiskt är missinassen!

Ibland undrar jag hur jag lyckats sätta mig i en situation där jag känner att jag skulle vara otrogen mot någon jag bara dejtat någon månad om jag skulle träffa mannen jag tror mig älska.
Jag ser inte mitt förhållande med C som en otrohet mot A. Det står ingenting i spelreglerna mellan mig och A om att vi bara skulle vara varandras; han är ju trots allt gift. Däremot har jag och C sagt att vi är exklusiva, vilket är en anledning till att jag inte träffar A.

Jag vet inte vad jag ska svara när A börjar prata om att han längtar efter att träffa mig. Jag vet vad jag vill säga: snälla, kom hit nu på direkten då, åk hit så kan vi äntligen få hålla om varandra som vi har saknat så länge! Jag vill så gärna kunna säga att jag är bara hans, att ingenting hindrar honom från att komma. Jag vill veta att han är bara min.
Men jag kan inte säga något av det jag skulle vilja säga, så jag är tyst. Säger att jag saknar honom också, att jag längtar jag med.