You are currently browsing the tag archive for the ‘Språk’ tag.

Har de senaste dagarna haft ett ovanligt starkt sug efter potatis.
Håller på att få tillbaka de kilon jag tappade under min sjukhusvistelse. Och det kommer bli värre – har börjat med de förhatliga nuvaringarna igen.

(För de som inte är tillräckligt nyfikna för att fråga, men observanta nog att se att jag använt ett konstigt ord som titel: ”krumpli” är vardagsordet för potatis på ungerska, som jag försöker lära mig nu. Det är riktigt så man ser något knubbigt litet framför sig, som en rumpnisse ungefär.)

Annonser

Som språknörd finns det en hel del fel folk gör som jag stör mig på. (Ett uttjatat exempel är särskrivning, men det tar vi en annan gång.)

Dagens exempel: À
Det första felet folk gör är att skriva á istället för à.
Jo, det är en stor skillnad. Det finns ingenting som heter á, det existerar inte!
À, å andra sidan, är ett låneord från franskan, vilket betyder att folk inte vill lära sig hur man skriver det för att det är ju så svårt. Icke! Varför skulle det vara svårare att lära sig när man stavar med ´eller ` än att lära sig när man sätter prickar på a:n eller o:n?
So, FYI, à på franska låter som svenskans a (kort) och har en väldigt vag definition (vetgiriga ombedes slå upp i en ordbok). A (utan nånting på) på franska uttalas som svenskans a och betyder ”har” (tredje person). Á finns som sagt inte.

Det andra felet folk gör med à stör mig inte lika mycket då det är lite överkurs för de som inte har läst franska, men jag tar upp det nu i alla fall. När man skriver ”X à la Y” får man ta hänsyn till att på franska delar man upp substantiven i maskulinum (le) och femeninum (la) precis som att vi har en/den och ett/det på svenska. Därför går det att säga ”Biff à la Karin Lindstörm” men inte ”Biff à la Peter Lindström”. Det blir lika fel som ”ett lampa”… plus det faktum att man börjar tvivla på Peters manlighet.